Kan en skilsmässa vara lycklig? Altea Blom tror det. Hon har en bra relation till sin egoistiske exman och välkomnar till och med hans nya yngre kvinna till familjen. Skilsmässa är starten på något nytt och bättre. Den uppfattningen delas inte med de andra kvinnorna i kyrkans stödgrupp för nyseparerade kvinnor, de är mer tveksamma. Eller tveksamma är en underdrift. De är arga, ledsna och bittra. Även Sara tvivlar efter att ha gått igenom en smärtsam separation.
Tills hon träffar Altea.
Vänskapen mellan Altea och Sara växer sig stark och de vill dela med sig av sin styrka och startar en byrå för positiva separationer. De får snabbt klienter, och i sessionerna använder Altea sig av sina kunskaper som hundpsykolog.
Deras första stora event blir en skilsmässo-weekend på Djurönäsets SPA och konferens. Där börjar de inse att allt inte var så lätt som de först trott… De missförstår varandra och inser att de måste konfrontera sina egna skilsmässor för att reparera sin vänskap och kunna hjälpa andra.
Första delen släpps den 24 juli. Del två kommer ut i november och då är det inte en helt smärtfri jul i bonusfamiljen.
Manusgruppen. Kärlek och stulna drömmar har varit ute i snart två månader och det är fantastiskt roligt att så många gillar Fanny, Cornelis och Johanna lika mycket som vi gör. Det är en ganska enkel historia vi berättar i vår feelgood-debut, men jag blir väldigt glad att flera läsare och lyssnare ändå har uppfattat alla olika lager. För människor är aldrig enkla. Fanny kämpar med sin självkänsla och att räcka till. Hon är van att klara sig själv men söker ändå bekräftelse, vilket kan bli destruktivt. Cornelis bär på en sorg och har svårt att släppa någon nära och kärleken till Fanny gör honom skör och sårbar. Så har vi Johanna, en stark kvinna som syns och hörs och har både humor och värme. Också hon bär på hemligheter, sorg och tvivel. Vi har även en bad guy… och det förstår man ganska snabbt även om det nog tar till slutet att räkna ut vad som faktiskt ska hända.
Vi får ofta frågan vad vi vill förmedla med våra böcker. Svaret är att vi vill att läsare och lyssnare ska ha en fin stund med våra karaktärer. Lära känna dem och känna igen sig. Skratta, gråta och känna med dem. Starka kvinnor är också ett genomgående tema i allt vi skriver.
En feedback vi har fått från flera håll är önskan att se mer av Johanna. Och det ska vi få! Del två i Manusgruppen släpps den 5 augusti – Bröllop och hemliga förbindelser – och då är det Johanna och Fanny som är i fokus. Cornelis är också med, liksom Nils och bokhandlen och vi presenterar en del nya karaktärer. Justitieminister Gabriel Windt är kanske den viktigaste… Titeln säger ju en del av vad som väntar, men gå gärna in på någon av ljudboksplattformerna och läs mer, samt spara ner den.
Tack alla som lyssnar, läser och hör av er! Er pepp gör oss bättre!
Onsdag i releaseveckan och jag har redan gått igenom hela känslospektrumet. Tur att vi är två! Första delen i min och Marie-Louise Kanons nya serie Manusgruppen är släppt och finns på alla ljudbokstjänster, både att lyssna på och läsa som e-bok. Man kan också köpa den från Adlibris. Jag blir ibland förvånad över alla känslor som tar över när det handlar om skrivandet. Jag har ju alltid skrivit, artiklar och uppsatser. Akademiska PM och journalistiska reportage. Men det här är annorlunda. Kanske beror det på att man lever med karaktärerna så länge och vill att läsaren ska känna något när de träffas? Tycka om de snälla och bli arg på de som ställer till det.
Manusgruppen är en enkel historia med komplexa karaktärer. Vår första bebis och vi är så stolta och förväntansfulla och ser fram emot kommande böcker. Del två i Manusgruppen släpps i sommar och då kommer också första delen i serien Byrån för lyckliga skilsmässor.
Hoppas att du vill lyssna/läsa och följa vår resa. Vi har ett gemensamt instagram: @kanon_wester
Jag och min ex-partner pratade i 20 år om att vi skulle göra en speciell resa tillsammans. När vi separerade var vi sorgsna över att det aldrig blev av och funderade om vi skulle göra en skilsmässoresa istället. Annat kom emellan och ärligt talat hade det nog inte blivit så bra. Men det var en fin tanke. Jag, Marie-Louise och ett par andra skrivande vänner satt och pratade om skilsmässor och separationer när jag berättade det här och att jag hade hört talas om någon som höll skilsmässocermonier. Som så ofta när skrivande personer träffas, spårade samtalet ur. Jag kunde också se att Marie-Louise började tänka på annat och jag misstänkte att hon hade fått en idé. ”Vi borde skriva något på det här temat”, sa hon och efter en kort stund hade vi titeln.
Byrån för lyckliga skilsmässor väckte tusen tankar. Vi bestämde att vi ville skriva om vänskap och separationer. Ensamhet och sökandet efter sig själv efter en skilsmässa. Utifrån det mejslades karaktärerna fram: Altea och Sara. Sedan dess har de hållit oss fångna i den här berättelsen som vuxit till två delar och ska till slut bli tre. Nu kan vi äntligen presentera den första som släpps i sommar av Lind & Co, inläst av den fantastiska Katarina Ewerlöf.
Vi älskar själva den här serien och att blanda humor med djup. Att ibland få skratta åt elände och att ge hopp. Den finns att spara ner i bokhyllan på Storytel redan nu. Vi längtar till den 23 juli. Men innan dess, den 20 februari, släpps första delen i vår första gemensamma feelgood-serie Manusgruppen.
Räknar ner till den 20:e februari när Manusgruppen som jag och Marie-Louise Kanon skrivit tillsammans släpps. Men det är inte slut där. Det som började som ett roligt projekt, att vi skulle skriva tillsammans för att få flow i våra pågående projekt, har resulterat i ytterligare tre bokkontrakt med Lind & Co. Det blir en ny feelgood-serie (som jag inte kan avslöja namnet på än) där utkastet till första delen just är skickad till förlaget för feedback.
Jag är så stolt och glad över detta och att förlaget tror på oss! Men framför allt är jag pepp på att skriva mer feelgood. Att jag och Marie-Louise bestämde oss för att bli en skrivarduo och satsa på det, är ett av mina bästa beslut i livet.
Vi har så många berättelser att skriva. Det fantastiska med feelgoodgenren är att den rymmer allt som är livet. Humor, värme, djup och sorg. Kärlek, vänskap, separationer och svek. Och allt det vill vi fånga i våra böcker. Vi vill väcka tankar, men också att man har en bra känsla i magen när boken är slut.
Jag tycker om sociala medier. Älskar att det finns så många sidor och konton som handlar om skrivande och böcker. Bokhyllor och skrivliv. Jag kan sitta och läsa inlägg i timmar, inspireras av recensioner och följa boktips. Min egen instagram handlar mycket om skrivande, men inte bara. Och så vill jag ha det. För det mesta.
Ibland får jag lust att ösa på med inlägg om min passion för skrivandet. Min författarvän Marie-Louise kände likadant, så vi bestämde oss för att starta nytt konto som författarduo. Vi följer alla konton vi hittar som handlar om böcker (skriva, läsa etc) och det finns så många fantastiska bokbloggare och både aspirerande och etablerade författare som delar med sig av sitt skrivliv.
Vårt konto heter @kanon_wester. Följ oss gärna och tipsa om du har ett konto som vi inte följer än!
Jag är dålig på att vänta och längtar så enormt efter att feelgood-romanen som jag har skrivit tillsammans med Marie-Louise Kanon ska släppas. Väntan har ändå varit lättare än jag först trodde eftersom processen från råmanus till nu har varit så himla kul. Hela tiden lär jag mig också nya saker om att skriva och ge ut böcker. Och nu är den sökbar på Storytel. Det innebär att både ljudboken och e-boken kan sparas ner i bokhyllan. Gör du det kommer en notis när det är dags för släpp. Vi vill såklart att så många som möjligt sparar ner den redan nu!
Manusgruppen: Kärlek och stulna drömmar ges ut av Lind & Co och ska läsas in av Disa Östrand. Boken skrev i ett glädjerus, det var bland det roligaste jag har gjort. Jag älskar karaktärerna, historien och att göra detta tillsammans med min vän Marie-Louise. Vi är båda väldigt nöjda med omslag och uppläsare. Som ni förstår är vi väldigt pepp och har ägnat semestern så här långt åt att skriva på uppföljaren, och i går blev det råmanuset klart.
Om Manusgruppen: Den stora drömmen om att bli författare fick läggas på hyllan när Fanny blev gravid som tonåring. Nu har hon hunnit bli 45, och jobbet i en bokhandel hjälper till att stilla hennes längtan att få befinna sig i böckernas värld.
Men tack vare ett stipendium får hon chansen att återuppväcka sin passion genom en skrivarkurs ledd av författargiganten Ruben Klingberg. På kursen träffar hon Cornelis, en ensamstående far som bär på sorgen efter sin avlidna hustru. Cornelis har kämpat för att öppna sitt hjärta igen, men för Fanny kan han inte värja sig. Det skulle kunna vara början på en vacker kärlekshistoria om det inte vore för ett komplicerande inslag – Ruben Klingberg har fattat tycke för Fanny, både som aspirerande författare och som kvinna.
Kärlek, passion och skrivande vävs samman i denna hjärtevärmande berättelse om att återupptäcka sig själv och att våga drömma igen.
Nu längtar vi som sagt till att den blir läs och lyssningsbar i början av nästa år. Det är samtidigt nervöst att släppa karaktärerna fria och bara hoppas att läsarna gillar dem lika mycket som vi gör.
Till och med korr och redigering blev roligare när vi gjorde det tillsammans! Dubbel glädje och delad oro. Det kan låta som en klysha, men det beskriver verkligen hur det var att skriva en bok tillsammans med Marie-Louise Kanon (www.mimiskanon.se). Arbetet med vår feelgoodroman var bland det roligaste jag någonsin gjort. Och. Vi har inte bara skrivit en bok, vi har också signerat ett kontrakt med Lind & Co som ska ge ut den som e-bok och ljudbok. Jag är så obeskrivligt glad för detta!
Att skriva ihop med någon annan var inget jag hade tänkt på eller sett framför mig, förrän den rätta skrivpartnern dök upp. Nu känns det som den mest självklara saken i världen och vi är redan i full gång med del två samtidigt som vi jobbar med våra egna böcker.
Boken kom till i somras och skrevs i ett långt lyckorus. Vi hade kört fast i våra egna skrivprojekt (spänning och thriller) och träffades på kafét inne i Akademibokhandeln i City för att, som vi alltid gör, peppa och inspirera varandra.
Att skriva feelgood har jag varit sugen på länge och jag älskar att läsa feelgood. Faktiskt var tanken att QampusQueen skulle bli en feelgoodroman, men historien tog andra svängar och det blev en spänningsroman (några vill kalla den deckare) istället. Vi började prata om att det vore kul att testa och kom på idén att göra det tillsammans. Då hade vi inte ambitionen att det skulle bli en bok ens, utan vi såg det som ett roligt sätt att komma igång med skrivandet och få flow. Två timmar senare hade karaktärerna både skapats och fått liv. Historien bara rann ur oss och när vi lämnade fiket hade vi ett synopsis klart och ett delat dokument i googledrive.
Vi skrev vartannat kapitel och ansvarade för varsin huvudkaraktär och dens perspektiv. Under resten av sommaren formades deras äventyr och vi skrev och skrev. Och skrev.
Det första jag gjorde varje morgon var att öppna dokumentet och se vad Marie-Louise hade skrivit dagen innan och ur det hämtade jag inspiration till mitt nästa kapitel. Vi har lite olika sätt att skriva, men möttes i en gemensam stil. Efter fem veckor hade vi ett råmanus och började inse att den här historien var bra. Kanske att något förlag skulle nappa till och med? Så vi la ner tid på att redigera den tillsammans och nu har vår dröm gått i uppfyllelse.
Att skriva tillsammans har gjort mig till en bättre författare, det är jag helt säker på.
Nu är vi förväntansfulla och längtar tills ni får träffa våra karaktärer.
Att skriva en bok är för det mesta ett ganska ensamt jobb. Hundratals timmar vid datorn med fiktiva karaktärer som enda sällskap. Eller att ägna en solig lördag på mörka internetsidor för att hitta skeva fakta till någon tvist. Jag älskar det. Att kliva in i bubblan och låta tid och rum försvinna.
Men jag har insett att jag inte klarar det ensam. Mina böcker hade aldrig blivit klara utan hjälp från skrivande vänner. För mig är både att få och ge feedback en förutsättning för att utvecklas som skribent och författare.
Nu skriver jag slutet på tredje delen av QampusQueen och för två veckor sedan tog det stopp. Trots att jag hade ett bra synopsis och en detaljerad plan fastnade jag och blev helt låst. Som att jag satt och pillade på en hård knut utan att få upp den. Det var då jag fick påminna mig om att jag behövde hjälp.
Jag plockade fram feedback jag fått från manusgruppen och jag pratade med min förlagschef som kom med hanfasta tips. Så erbjöd sig min vän Marie-Louise att läsa igenom hela manuset och efteråt hördes vi på Zoom. Jag fick feedback och vi pratade om slutet. Vred och vände på tänkbara scenarier. Efter det släppte det och nu har jag haft flow i två veckor och snart har jag ett färdigt råmanus.
Varje kommentar och tanke är som en värdefull present att vårda och spara för framtiden.
ps. Jag och Marie-Louise Kanon har även skrivit en feelgoodroman tillsammans, mer om det en annan gång ds
SkrivarSPA på Marholmen med Åsa Helena (längst fram) och Malin (i mitten) som jag lärde känna genom manusgruppen.
Jag har alltid föredragit att uttrycka mig i text. Med åren har jag lärt mig att prata också och i jobbet är det inte ovanligt att jag håller tal eller föredrag inför stor publik. Nu tycker jag till och med om att göra det. Om jag har haft tid att förbereda mig ordentligt. För innan ett framträdande skriver jag ner vad jag vill säga. Sida upp och sida ner. Lösryckta resonemang och poänger. Ostrukturerat med pilar kors och tvärs över pappret. Sedan läser jag mina egna ord och när jag väl står där behövs inget manus. Som barn skrev jag sagor och i tonåren blev det dagbok och senare dikter. Poesin har följt mig genom livet och jag älskar att både läsa och skriva dikter även om de hamnar i skrivbordslådan. På universitetet blev det akademiska texter och efter det reportage och artiklar. Under en period politiska analyser. Böcker har jag gjort många försök att skriva, hundratals sidor med helt okej text. Men inget som har kunnat bli en bok.
Så när jag bestämde mig för att börja skriva skönlitterärt hade jag inställningen att jag skulle lära mig. Gestalta, strö ord och göra målande miljöbeskrivningar. Hitta min röst. En tanke jag brottades med då var huruvida jag skulle ha tid. Om det var värt att satsa pengar och kraft på något som förmodligen inte skulle leda till något konkret. Prestationskravet i ena vågskålen och min lust att skriva i den andra. Till slut blev det i alla fall en skrivarkurs online. Där kunde jag gömma mig bakom datorn och det skulle inte ta för mycket tid av annat. Tänkte jag då. Men dörrarna som öppnades, skulle aldrig gå att stänga.
Jorun Modén var min lärare och kurskompisarna var i olika åldrar, från olika delar av landet och deltagarnas bakgrunder var vitt skilda. EU-kommissionen, bank, förskollärare, musiker, journalist och så vidare. Hur olika vi än var, hade vi en sak gemensamt – skrivandet!
Det var fantastiskt och jag lärde mig något nytt varje dag. Genom Joruns lektioner, feedbacken och av att läsa andras texter och ge kommentarer. Det är fortfarande fantastiskt. För jag slutade aldrig. Författarkurs 1, 2, 3 och någon extrakurs som hette något med flow. Sedan blev det manusgruppen och måndagar blev veckans viktigaste dag. Nu gömmer jag mig inte bakom datorn längre, utan att vi faktiskt träffas är något av det viktigaste.
I manusgruppen har alla något skrivprojekt, även om vi har olika mål med skrivandet. Vi lär oss fortfarande av Jorun, utbyter erfarenheter, läser och diskuterar. Peppar och hjälper varandra. Jag har manusgruppen att tacka för så mycket och faktum är att jag har träffat vänner för livet där.
Mina mål flyttas hela tiden fram. Först att lära mig skriva skönlitterärt, sedan kämpade jag med att lyckats avsluta ett projekt och när jag väl gjort det var jag ett steg närmare drömmen att bli utgiven. Två ljudböcker på Southside Stories har det blivit och nu arbetar jag med två nya projekt, det ena del tre i spänningsserien QampusQueen. Det andra ska jag berätta om en annan gång.
I samband med att mina ljudböcker släppts har många berättat om sina drömmar om att skriva och ge ut en bok. Och jag får frågor om jag har några tips. Så jag vill ge just detta råd: Gå en författarkurs, be om hjälp och hjälp andra! Men framför allt: Våga!
Anna Wester 